Gamla Uppsala - Structural Development of a Centre in Middle Sweden (Ljungkvist, Frölund, Göthberg & Löwenborg) har precis kommit. Se Archäologisches Korrespondenzblatt!
Sammandrag
Gamla Uppsala – den strukturella omvandlingen av ett centrum i Mellansverige
Denna artikel är ett resultat av boplatsundersökningar i Gamla Uppsala under de senaste 20 åren. Materialet som behandlas kan delas in i två grupper. I utkanterna av den historiska byns ägor har ett antal boplatser med huvudsakliga dateringar till äldre järnålder undersökts. I det centrala området har ett flertal mindre undersökningar av lämningar från hela järnåldern och medeltiden genomförts. Genom sammanställningar av den stora mängden undersökningar som gjorts genom åren är det möjligt att skapa en utförligare bild av bebyggelseutvecklingen från bronsålder till medeltid. Uppförandet av monument såsom Uppsala högar, stora hallar på konstruerade platåer samt katedralen från 1100-talet kan i hög grad relateras till förändringar i bebyggelsestrukturen. Med tiden ökar det specialiserade hantverkets omfattning och spåren av dessa aktiviteter påträffas över stora ytor. Gamla Uppsala framträder efter hand allt mer som en kultplats, med en central gård med kunglig anknytning. Platsen rymmer dessutom en osedvanligt stor bebyggelse med många gårdar. Med den nya kunskapen kan Gamla Uppsala karakteriseras som en tidig urban miljö under vikingatid. Intressant nog är platsen belägen i en helt annan geografisk miljö än exempelvis Birka och Sigtuna. Gamla Uppsala är fascinerande på så vis att här har alltid funnits en stor bebyggelse men den roll platsen har spelat har varit under ständig förändring genom historien. Gamla Uppsalas olika ansikten avspeglas i de lämningar som avsatts i landskapet under historien, och som sammantaget utgör dagens Gamla Uppsala.
Sammandrag
Gamla Uppsala – den strukturella omvandlingen av ett centrum i Mellansverige
Denna artikel är ett resultat av boplatsundersökningar i Gamla Uppsala under de senaste 20 åren. Materialet som behandlas kan delas in i två grupper. I utkanterna av den historiska byns ägor har ett antal boplatser med huvudsakliga dateringar till äldre järnålder undersökts. I det centrala området har ett flertal mindre undersökningar av lämningar från hela järnåldern och medeltiden genomförts. Genom sammanställningar av den stora mängden undersökningar som gjorts genom åren är det möjligt att skapa en utförligare bild av bebyggelseutvecklingen från bronsålder till medeltid. Uppförandet av monument såsom Uppsala högar, stora hallar på konstruerade platåer samt katedralen från 1100-talet kan i hög grad relateras till förändringar i bebyggelsestrukturen. Med tiden ökar det specialiserade hantverkets omfattning och spåren av dessa aktiviteter påträffas över stora ytor. Gamla Uppsala framträder efter hand allt mer som en kultplats, med en central gård med kunglig anknytning. Platsen rymmer dessutom en osedvanligt stor bebyggelse med många gårdar. Med den nya kunskapen kan Gamla Uppsala karakteriseras som en tidig urban miljö under vikingatid. Intressant nog är platsen belägen i en helt annan geografisk miljö än exempelvis Birka och Sigtuna. Gamla Uppsala är fascinerande på så vis att här har alltid funnits en stor bebyggelse men den roll platsen har spelat har varit under ständig förändring genom historien. Gamla Uppsalas olika ansikten avspeglas i de lämningar som avsatts i landskapet under historien, och som sammantaget utgör dagens Gamla Uppsala.
Intressant. Finns artikeln tillgänglig i pdf-format också?
ReplyDelete